Media med Em

Efter första världskriget startade Storbritannien deras första kanal genom Public Service, BBC. Kanalen gick ut på att inte vara vinstdrivande och att inte sända några reklamer. Det blev alltså förebilden för kommande Public Service i andra länder.
R W McChesney (2001)

När jag hör Public Service känner jag mest att det är föråldrat. Det var något som kom till för att alla skulle ha tillgång till att blir allmänbildad och att ha möjlighet till att få till sig nyheter. Public service sänds ut i två typer av medier; radio och tv, genom Sveriges Radio, Sveriges Television och Sverige Utbildningsradio.

Något jag också kommer att tänka på är historier man har hört om att Radiotjänst (bolaget för TV-avgiften) besöker personer för att ta reda på om de har en tv-apparat och om de betalar TV-avgiften. Jag har även hört att om personen i fråga nekar att de äger en tv, har det hänt att den arbetande för radiotjänst tittar in genom fönstret för att se om det finns en tv ändå. Det kan leda till att en faktura sedan skickas till bostaden.

Är detta verkligen så de ska fungera? Vi man bli tvingad till att betala tv-avgift?  Själv skulle jag nog kunna tänka mig att betala dessa 2 076 kr/år om det nu var så att jag kollade mer på de public service kanaler som SVT sänder. De mest omtalade programmen som SVT sänder, Expedition Robinson och Melodifestivalen borde vara två anledningar. Dock sänds inte Robinson längre och Melodifestivalen kollar jag inte på, om det inte är så att jag sitter hemma hos föräldrarna eller någon annan som är intresserad. Däremot kan jag lova att jag satt fastklistrad framför SVT 1 när jag var liten och kollade på Disneydags varje fredag så den uppskattningen jag hade som liten kanske borde sitta kvar!

 Sveriges radio, SR, är något jag istället gärna lyssnar på, men för att lyssna på den kanalen behöver man inte betala någon avgift. Hur kan det vara så? Hur kommer det sig att jag hellre sitter en hel dag och lyssnar på SR än att kolla på SVT som jag faktiskt måste betala för? Det har ju ingenting med avgiften att göra. Sen kan det också vara så att SVT har fyra kanaler att välja på och SR har ett tiotal olika typer, ex. P3 street och Din gata.

Men när det gäller just tv-tittande så ser jag mest på de kommersiella kanalerna, alltså de som blir vinstdrivande genom att visa reklam. Jag vet inte varför, mestadels för att när man kommer hem från skolan vill man kunna ta det lugnt och inte behöva tänka för mycket när man ser på tv. Då blir det lätt att man slår på en kanal med program som ” 2 & ½ men” eller ”How i Meet You Mother”. Det är lättsamt att ta in en vardagskväll efter dagens hårda pluggande.

Sen finns det även vissa personer som följer serier, som min roomie Michaela. Hon följer serier som Prison Break, Grey’s anatomy etc. Detta gör ju att man måste planera så mycket annat för att man ska sitta i soffan exakt den tiden när programmet börjar. Men nu har en del kanaler kommit på det underbara med att visa program på internet. Tyvärr visas ju inte Michaelas favoritserier på internet, men själv älskar jag att kolla på Americas Best Dance Crew (ABDC). Detta program kommer väldigt sent i Sverige. Nu är de tex på säsong 2 i Sverige och i USA ha säsong 4 precis avslutats. Jag gör helt enkelt så att jag kolla på dessa avsnitt på MTv’s hemsida där de lägger upp ett nytt avsnitt varje vecka efter att det har sänts på tv där.

För public service-kanalen SVT gäller det ju bara att hänga på, och det har de gjort. De har någonting som kallas för SVT play där man kan kolla på gamla program som tidigare har visats i tv. Tänk dig att du missade något program för att du var bortrest. Perfekt! Då är det bara att plocka fram det på deras hemsida. Viasat har också startat något liknande, men för deras box. Ni har väl hört reklamen; ”Viasat- När du har tid”. Man kan alltså med en enkel knapptryckning se det program man vill.

Men i och med denna utveckling att se på vissa program när man själv har tid dyker den eviga frågan om internet upp. Kommer internet att ta över de gamla medierna? Det är ju många som tror detta, men kommer internet verkligen att ersätta de gamla medierna?

Om man ser på tv och tidningsbranschen så är det ju faktiskt de företag som länge har sysslat med de gamla medierna som också lyckas med deras webbplats. Ett exempel är Aftonbladet som har en enormt utvecklad webbtidning med många besökare. Jag som har haft Västerviktidningen som fadderföretag vet ju då att de å andra sidan inte satsar lika stort på sin webbtidning. Då är frågan hur länge till Västervikstidningen kommer att finnas. Jag tror nämligen att papperstidningen tyvärr inte kommer att finnas så länge till.

Vad man vet idag är att webbreklam omsätter mer än tvreklamen, detta är mätningar som IRM har gjort. Internet kommer alltså att bli en stor anslagstavla klottrad med en massa företag. ”Genier behärskar kaos” eller hur var det Einstein sa? Jo ibland känner man sig lite som ett geni om man ska jämföra sig med 40-talisterna och deras kunskap om datoranvändning och internet.

För att komma tillbaka till public service så är det ju inte så att det bara är en grej utan är omfattar flera områden inom media och det är väldigt stort framför allt i västvärlden. Vi gillar ju egentligen public service, även om vi vägrar erkänna det. Vi vill ha trovärdigheten som den visar. När samhällsfrågor som politik, katastrofer eller andra stora händelser diskuteras är det med all sannolikhet en public service-kanal man slår på för att få med information. Vi vill ha en tillförlitlighet vid sådana frågor och det är så här man resonerar i de flesta länder i Europa. Jag vet i alla fall att jag själv gör det och jag kommer nog fortsätta att utnyttja public service. Det är ju trots allt ”i allmänhetens tjänst” och jag tror att alla använder sig av public service och faktiskt uppskattar deras arbete.

 

---

Litteratur: McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.

Mellan den 1 juli och 31 december i år har Sverige ordförandeskapet i EU. Detta betyder att Sverige står som värd för de 113 officiella möten som sker under denna tidsperiod.

Elisabet Idermark är en av de 12 möteskoordinatorer (MKO) som arbetar för att dessa möten. Under förra veckan hade vi i Media Management 07 turen att få en stund med Elisabet.

Hon berättade att det är mycket mer att tänka på än vad man tror. Och även om man tror att man har tänkt på allt, så är det alltid något man kommer på under eventets gång som man borde ha tänkte på tidigare.

Det går nog inte att få allt perfekt. Jag tror att det alltid kommer finns något som kommer upp under eventets gång, oavsett hur stort event som man planerar är. Som i det här fallet då det faktiskt är EU-parlamentariker som kommer till Sverige för olika typer av möten.

Jag kommer ihåg då jag var på AGM (Annual General Meeting) med ESN i våras. Detta möte hölls i Utrecht, Holland och planerades av en O.C (Organizing Committee) som bestod av sju personer. Till AGM 2009 kom det ca 400 personer från alla ESN-sektioner i Europa och det krävs en otroligt bra planering för att se till att alla är nöjda och att allt flyter på.

Jag märkte det under tiden som Elisabet pratade om planerandet och om själva eventet att det har många likheter med just AGM. Framför allt så är det just planerandet, man utser en grupp personer som står för planerandet av eventet, man tar in frivilliga studenter som arbetare under eventet, man gör en logotyp för eventet etc.

Om vi tar ut ett par exempel från ovan och tittar lite närmre på dem kan vi se hur pass organiserat ett sådant evenemang måsta vara. Planeringen inför eventet måste bestå att olika personer med olika erfarenheter. Dessa tar på sig olika uppgifter. Ibland handlar det om att samarbeta med andra företag och ibland handlar det om enkla praktiska grejor, som att packa goodiebags. När det handlar om att samarbeta med andra företag gäller det ofta att utnyttja lokaler, transportmedel som bussar till och från hotell, möten och restauranger, mat är en av de svåraste delarna att planera.

Elisabet sa att måltidsplaneringen under hennes arbete med ordförande skapet är mer avancerad än man tror. Det kan jag absolut hålla med om. Under AGM var det svårt med detta planerande då vi hade vårat årsmöte som drog ut på tiden varje dag. Våra middagar blev uppskjutna till nio-tio på kvällen. Hur planerar man en middag på en restaurang när det hela tiden finns risk för förseningar och andra förhinder?  Hur mycket mat ska man planera? När ska man äta?

När det gäller event för ESN och för EU tror jag att det är många likheter inom måltiderna. Eftersom AGM hålls i olika länder varje år och lika dant för EU, tror jag att det ofta blir så att kulturen präglas i maten. Exempelvis när Elisabet visade bilder från ett möte i Jukkasjärvi serverades det vargtass till parlamentarikerna. Detta är även något som göra på events inom ESN. Som under AGM fick vi smaka på traditionella rätter från Holland. Vi fick även lite indonesisk mat, holländarna koloniserade ju sig i Indonesien under 1600-talet och detta resulterade i att många indoneser nu är bosatta i Holland.

Det kanske känns lite konstigt att försöka jämföra AGM med EU-möten, men jag tycker att upplägget är ganska likt. Däremot måste ju understrykas att ordförandeskapet för EU i höst innehåller hela 113 officiella möten, AGM är ett möte/ ett event under fyra dagar. Gruppen med möteskoordinatorerna för ordförandeskapet bildades två år innan, alltså redan sommaren 2007. För AGM bildas en ny O.C ett år innan, det nya värdlandet väljs under det aktuella AGM’et. Nästa stad på tur är Istanbul, Turkiet.

En annan skillnad är den enorma uppmärksamheten i media som ordförandeskapet innefattar. Elisabet berättade att de planerar in så kallade handshake och family photo. ”Handshake” är då parlamentarikerna är på väg in till ett event och får posera framför media och prata med journalisterna. Ett ”family photo” är ett foto som tas på ett event när alla parlamentariker är med, alla har en speciell plats vilket måste märkas ut.

    

Inder AGM har vi absolut inget i den stilen, vi får mycket uppmärksamhet i media under den här perioden. Detta brukar oftast bero på att vi har en årlig parad den dag då AGM börjar. Mycket livat och väldigt bra stämning.

Men vad är det egentligen som tas upp på de officiella möten som anordnas under ordförandeskapet? Det är inga beslut som tas under dessa 113 möten vilket vissa kanske kan tycka är väldigt dåligt. Vad de gör är däremot att ge varandra tips och berätta om egna erfarenheter från deras länder. Vad har gått bra, vad har gått mindre bra och hur kan man göra det bättre? Jag tycker detta är jättebra och det är mycket så vi jobbar inom ESN. Man måste inte ta beslut med alla 100-200 deltagare för att en förbättring ska ske. Och hur ska man kunna ta ett beslut om man inte sätter sig ner och lyssnar på vad andra har att säga innan?

Jag har inte full koll på hur alla möten går till inom EU men jag antar att de har vissa stora möten under året där större beslut tas, och under dessa möten blir det förmodligen många diskussioner och påpekanden som drar ut på tiden. För att förhindra att det beslutande mötet ska bli för långt och att parlamentarikerna ska bli för trötta för att ens fortsätta lyssna tror jag att man använder just dessa möten under ordförandeskapet för att alla ska få sin röst hörd och visa vad man har att säga för den senare rösningen skull.

I pausen passar vi på att ta en power nap (AGM 2009)

Jag kommer att tänka på logotypen för Sveriges ordförandeskap. När Elisabet stod och pratade framför oss kom hon direkt från ett möte och hade på sig neutrala kläder med en scarf som gick i logotypens tecken. Det gäller alltså att följa den grafiska profilen. Likaså berättade Elisabet att männen som organiserar har en slips i samma mönster.

Logotypen för det svenska ordförandeskapet är ut som ovan och ska symbolisera att den går från EU’s logotyp till en egen svensk form. Sverige är ju känt för en stilren design vilket jag också kan se i loggan. Den grafiska profilen följdes inte bara i kläder utan även i inredningen i de olika salongerna där parlamentarikerna vistades under möten etc.

Logotypen som användes för AGM 2009 syns ovan och där syns ringar på vattnet som blir större. Denna logotyp med slogen ”Expand you horizons”.

För eventet NEP, Nothern European Platform, i början av november detta år har jag tillsammans med en vän tagit fram en logotyp. Eventet är för cirka 100 personer inom ESN som jobbar i sektioner i Norra delen av Europa, alltså Sverige, Finland, Norge, Estland, Lettland Litauen etc.

Det är mycket att tänka på när det gäller att planera och utföra ett event. Att ha många bollar i luften och träffa nya människor hela tiden är något jag älskar. Jag är väldigt intresserad av den här typen av arbete och kan tänka mig arbeta med det i framtiden. För mig gäller det dock att alltid ha ett block till hands då många anser mig ha ett minne som en guldfisk! Jag ser fram emot att ha en egen assistent som noterar allt åt mig ;)

Vad är egentligen skillnaden på ett arbete i en offentlig sektor och en privat sektor? Vad är det en informatör gör i en offentlig sektor som inte görs i en privat sektor och tvärt om?

Det är viktigt att en informatör har en bred bakgrund. I alla fall bör de som jobbar på företagets informationsavdelning ha olika bakgrund för en komplett kapacitet. Informatören bör alltid vara uppdaterad och kunna uttrycka sig på så vis som alla ska kunna förstå. Det gäller att ha en teknik för att nå rätt målgrupp och att kunna få deras uppmärksamhet. Men då återstår den viktiga fråga; vill du vara med och förändra världen genom att arbete i den offentliga sektorn eller vill du jobba för ett företag vars mål är vinst och fortsatt liv?

Efter att har varit på gästföreläsningen med Sara Svensson, Informationschef på Kalmar kommun 5 oktober, kommer det upp många tankar.

Framför allt funderar jag på hur otroligt mycket man måste kunna för att över huvud taget klara sig på den nivån som denna kvinna sitter. Hon sa under föreläsningen att man måste kunna lite om mycket. Helt klart! Som informatör jobbar man ju med så många olika typer av människor och företag, då är det otroligt viktigt att vara just… allmänbildad. Som informatör är det viktigt att veta vad det är allmänheten kommer att uppfatta när något blir offentligt. Det går inte att använda sig av fackspråk när ett företag ska kommunicera med allmänheten. Skulle jag gå runt och säga ”min roommate och jag har en riktigt kognitiv dissonans. När vi planerar hemma blir det ett enda brikolage” skulle det nog vara många som vände sig om och tro att det är något invändigt fel på mig. Däremot kan jag säga ”min roommate och mina tankar och funderingar gå inte ihop, så fort vi planerar något blir det en enda röra” och fler skulle förstå vad det är jag egentligen vill få ut!

Sara berättade också under föreläsningen att det är viktigt att hålla kontakten med kunder. Låt säga att det ringer en person som vill ha svar på en fråga. Även om frågan inte handlar om just kommunikation, alltså det området du jobbar med, är det viktigt att ändå försöka hjälpa personen så gott det går. Om det betyder att du måste återkomma till personen som ringde så är det helt enkelt så man får göra.

Jag kommer ihåg när jag i somras jobbade på kundtjänst på NTM (Nya Tidens Media). Jag har jobbat där tidigare och är van vid lite konstiga frågor som kan dyka upp. Men en dag i somras ringde en äldre kvinna till mig. Hon började med att säga hur otroligt bra Norrköping Tidningar är och att vi på företaget alltid vet ALLT. Såååå nu hade hon en fråga till mig eftersom jag vet ALLT. PRESTATIONSÅNGEST till max!!! Därefter frågade kvinnan vart Luftfartsverket låg och hur man på bästa sätt kommer dit med spårvagn. Herregud tänkte jag som snabbt försökte få fram en karta på hitta.se. Jag såg ungefär på kartan vart Luftfartsverket låg men var fortfarande ganska osäker, så jag började helt enkelt springa omkring på avdelningen med mitt headset på. När jag till slut hittat en kille som bekräftade vart det låg kunde jag sedan ge henne en beskrivning…. Jag har nog aldrig hört en person så glad. ”Jag hade rätt! Ni vet ju allt!”. Snacka om att hon kommer vara trogen kund hos Norrköpings Tidningar i fortsättningen. Jag antar att det är just så man ska behandla kunder, hjälpa dem tills de är nöjda. Man är alltid ett ansikte för vad man gör. Då kvinnan ringer till kundtjänst och kommer till mig, representerar jag alltså företaget.

I och med att jag jobbade i just kundtjänst fick jag flertalet frågor kring Norrköpings Tidningars hemsida. En viktig del av kommunikationen till intressenterna och framför allt prenumeranterna. Genom hemsidan kan man komma åt lokala nyheter, riksnyheter, internationella nyheter, information om företaget och man kan även komma åt sitt prenumerationskonto. Detta visar bara hur passa viktig hemsidan är och hur viktigt internet är för samhället.

Hemdatorerna började utvecklas kraftigt under 1980-talet då det började komma datorspel vilket lockade många ungdomar. Detta användande av datorn ha lett till att den yngre generationen samt kommande generationer är mer anpassade för just datorer. Senare kom internet och därefter började fler och fler företag att använda sig av datorer på arbetsredskap. Precis som Sara berättade på föreläsningen är en viktig satsning just deras hemsida. Tyvärr är det fler i den äldre generationen som sitter i kommunfullmäktige och bestämmer vad som skall ändras etc. och det påverkar framfarten och förändringen av Kalmar kommuns hemsida. Dock är den viktig och man har märkt en stor ökning på besökarna av hemsidan de senaste åren. Detta visar bara på hur viktigt det är med just en hemsida.

Jag vet själv hur beroende jag är av en dator och framför allt av internet. Till och med pizzeriorna har hemsidor! Det är helt underbart bra när jag som vanligt alltid glömmer att ta en hem meny från pizzerian så att jag nästa gång kan ringa och beställa. Det behövs inte! De har ju en hemsida!

Men för att återgå till det jag började berätta om, informatörer i offentlig och privat sektor. Den största skillnaden är ju då att i den privata sektorn måste man alltid vara beredd på att visa allt för allmänheten. Visst kan det låta skrämmande, men har man något att dölja? Nej det har man nog inte men jag kan tycka att det låter lite läskigt att en journalist kan komma upp till mitt kontor och begära att jag visar alla mina sms på arbetstelefonen. Hur ska journalisterna tolka vad jag skriver? Kommer jag någonsin att kunna radera mina meddelanden?

Å andra sidan kan jag tycka att det är helt rätt att allmänheten får reda på vad det är man gör på kommunen egentligen, det är trots allt de som indirekt betalar ut de kommunanställdas löner.  Genom detta synsätt kan man också se hur mycket det är man gör för de som betalar lönen. Jobbar man inom den offentliga sektorn, jobbar man ju faktiskt för att förbättra samhället för allmänheten.

Det är väl då den största skillnaden. I den privata sektorn jobbar du för företagets vinning, du jobbar för lön. I den offentliga sektorn jobbar du för en förändring i samhället.

Så vilken arbetare vill jag vara? Vill jag jobba i den privata sektorn och ha möjlighet att bli snuskigt rik eller vill jag vara den godhjärtade arbetaren på kommunen?

Återstår att se!

---

Litteratur: Hadenius, Stig & Weibull. Lennart (2008) Massmedier – Press, radio och TV i den digitala tidsåldern. Stockholm: Bonnier