det är klart vi får yttra oss!
Lagstiftning är ett sätt att lösa intressekonflikter. Den är alltså till för att förhindra konflikter. Eva Jönsson föreläste för oss om lagar och dess betydelse.
Yttrandefrihetslagen ingår i tre av våra fyra grundlagar och bygger på ett historiskt synsätt. Det skyddar oss mot ingripanden från staten och andra myndigheter men inte från enskilda personer.
Jag tycker absolut att personer ska få yttra sig om vad som helt. Man ska få ha sina egna åsikter om vad som helt. Det är när det kommer till att agera som jag anser att man inte får göra hur som helst. Det kan komma till en viss gräns där personer kränks och då handlar det inte längre om åsikter utan om handlingar.
Yttrandefrihetsgrundlagen är egentligen en kopia av tryckfrihetsformen fast med vissa skillnader. Yttrandefrihetsgrundlagen tillkom för den nya tekniken, alltså radio och andra tekniska upptagningar. Eftersom internet inte fungerar med radiovågor betyder det att den istället faller under Regeringsformen, precis som Speakers Corner, teater och föreläsning.
Ett exempel är att när du säger någonting under en föreläsning så får du helt enkelt ta med dina egna åsikter. Om dina åsikter under föreläsningen spelas in och sprids så handlar det istället om tryckfrihetsformen.
Det är inte så lätt att hålla kolla på allt det här men vad man bör komma ihåg är att spridning av kränkande åsikter kan ställas emot dig i lagen. Skriver du din åsikt i en blogg är det en annan sak men vad man bör tänka på där är att inte gå emot Personuppgiftslagen. Lagen gäller då en verksamhet bedrivs av en fysisk person eller myndighet. Däremot finns det vissa verksamheter som har andra bestämmelser om den här behandlingen. Det kan vara verksamheter som försäkringskassan och polisen.
Man ska alltså inte skriva något som man kan förknippas med en viss enskild person. Däremot är internet och bloggar just ett knepigt ställe då man inte helt behandlar det som privat och en riktig lag om just bloggar finns inte än. När det gäller tidningar som tar in personuppgifter gäller inte personuppgiftslagen, då är det istället tryckfrihetsförordningen som gäller. Vid fällande beslut om personuppgiftslagen kan man riskera skadestånd och upp till två års fängelse.
När det kommer till kränkningar av personuppgifter har man en så kallad kränkningsbedömning vilket innehåller, grad av känslighet, i vilket sammanhang de förekommer i, till vilket syfte, vilken spridning och vilka risker det finns.
Det är bra att det finns en sån här typ av bedömning. Varje person känner kränkningar vid olika grader av tryck. Man kan förklara det som att jag har en viss smärtgräns och den gränsen är inte densamma som en annan har. Om vi tar det till fysiskt våld istället kan man säga att du någon nyper mig i armen kanske jag inte tycker att det alls gör ont, men om personen istället nyper en annan med samma kraft kanske den andre har en lägre smärtgräns och tycker det är väldigt smärtsamt. Man måste utgå ifrån varje person och göra en kontextuell bedömning.
Personuppgiftslagen har även ett samband med den tidigare Datalagen som stiftades 1973 efter debatter av hot mot den enskilda människan.
Lagens utgångspunkt var att ”upplysning” om enskild person inte fick registreras” med hjälp av automatisk databehandling”. Så fort en uppgift som kan hänföras till en viss person registreras på minnesenhet för datorer uppstod ett ”personregister”.
A. R. Olsson (2006)
Det skulle alltså innebära intrång av registrerad personuppgift om man registrerade en uppgift om någon via en dator. Det känns lite konstigt att allt gällande datoranvändning inte får innehålla något som kan förknippas med en enskild viss person. Hur blir det då om man ska skicka mail till en person? Om min mottagare har en e-post adress med sitt namn och har ett väldigt unikt namn blir ju detta direkt något för Datalagen att ta upp.
Däremot ska det vara grönt att ha personuppgifter om någon som säger att det är ”okej”. Men hur blir det då om man ska skicka ett mail till en person man inte känner. Säg att jag ska köpa en bil av någon på blocket.se. Då får jag alltså inte ta kontakt med den personen via datorn eftersom denne inte har godkänt att jag har dessa uppgifter. Dock borde det vara ”okej” att om personen själv har lagt upp e-postadressen.
Som nämnt tidigare, vi får yttra oss om vad som helst men när det kommer till handling måste vi innan tänka på vad vi gör så att lagen inte sätter dit oss.
Litteratur: Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm: Studentlitteratur.
